Jag blev uppringd av en god vän sent en lördagkväll för en knapp månad sen. Han påstod sig veta var min kamera var - men pga att det var lördagskväll och min vän lät lite lagom lurig på rösten(påstod sig bla blivit knivskuren...)så lät jag saken bero till söndag förmiddag. Jodå - han mindes vårt samtal vagt och bedyrade att min kamera skulle finnas vid vår lilla åtelkoja. Jag for dit och fann...
...min kamera!
Visst - kameran fungerade efter lite pyssel och kommer nu att tjänstgöra på lite mer ogästvänliga ställen på mina jaktmarker. Min gode vän berättade att det rörde sig om ett pojkstreck. En förälder hade upptäckt att gossarna hade fått tag på en ny leksak och beordrat att den skulle lämnas tillbaka. Skönt att slippa misstänka kollegor på Dianas stigar längre...Klart att man ska ge f*n i andras saker men jag kommer inte att luska vidare med min vän kring vilka de skyldiga var. Föräldrarna verkar ha såpass med pli på ungarna att de lämnade tillbaka den så jag nöjer mig så...
Nu sitter den på en saltsten i det mest ogästvänliga stället på denna planet. Ingen risk att vare sig klåfingriga ungar eller bärplockande tanter hittar den...
...men älg, och mest glädjande; rådjur verkar iallafall dras till saltstenen! :D
Det jag funderar på just nu är att skicka kameran på uppdatering så att bilderna skicka lite mer högupplösta till min telefon/mail.
Imörrn ska jag vara föräldraledig då dagis har stängt - kanske ska man passa på att åka till stugan och laborera lite med fönsterfodren?
Happy hunting! :D
